Man kan ju lugnt säga att natten inte gick ljudlöst förbi. Det visar sig att herr Oliver är odjuret själv och snarkar som en gammal risig dieseltraktor. Det hela började med att Oliver börjar överlägga med sig själv om hur äckligt overpriced en utemöbel var som vi sett dagen innan i Visby.
Sen börjar han plötsligt prata med mig och när jag frågar om han pratar i sömnen så nekar han och börjar sen snarka. Under tiden jag fortfarande befinner mig i rummet så hinner han vifta med armarna som värsta flygvärdinnan och sno runt som självaste snoddas, det hela såg ut som en exotisk parningsdans från djurriket. Sen lyckades han höja snarket till oanade höjder och då försökte jag först dränka oljudet med ipoden och när han hördes igenom pluggade jag igenom öronen med dom bästaste bästa konsertöronpropparna. MEN han hördes fortfarande!
Så vad har vi fått ut av vår första natt tillsammans på Gotland? Oliver snarkar som en gammal rostig traktor, dansar i sängen, pratar med sig själv och lyckas till slut driva mig till den grad av vansinne där jag helt enkelt inte står ut med att vara kvar i rummet. Så jag går ut ur rummet, stänger dörren och lägger mig i soffan som står 7 meter från dörren och tänker; aah, äntligen lite lugn och ro...
Men icke! Ungjäveln hörs igenom både vägg och isolering! Jag suckar men sätter nöjt i öronpropparna igen. Men det går helt enkelt inte att stänga ute detta bestialiska vrål som tycks komma från helvetets djupaste avgrunder. Till slut somnar jag antagligen av utmattning. Jag vaknar senare om möjligt ännu tröttare än jag var när jag gick och la mig, går in i rummet och finner en strålande Oliver liggandes fullt påklädd i sängen, frågandes "varför lämnade du rummet i natt?"
Nu har vi klätt ut oss till ninjas, ätit pez, lekt talibaner och smort in oss grundligt för den sista färden in i drömmarnas värld. God natt. Ridå ner.