Första året på Infokomp

För ett tag sedan satt Anna och jag och skrev en text om åren på Infokomp. Eller, tanken var att det skulle bli en text för varje år, men så mycket längre än till första hann vi (eller möjligtvis orkade vi) inte. Den som känner sig manad att måla upp de underbara tavlorna av år 2 och 3 i ord, go ahead!

2005/2006 (Årskurs 1)

Tiden då hela klassen åt lunch tillsammans (I matsalen på 6an). Vi var ömsesidigt hatade av Carina och hade fortfarande inte insett tjusningen med Peter. Vi lyckades få en tiopoängare till mentor, som skrev ”Chilla” på tavlan och klädde sig i Tiger och JL. I tjejklassen med svängdörrar kom och gick folk som de ville. Att hålla reda på hur många och vilka som var våra klasskamrater var ett heltidsjobb, och det verkade som att hälften av oss dök upp enbart för studiebidragets skull. Andra valde att vara med på skolfotot och sen försvinna lika snabbt som de kommit.

Vi fick designa klassrum på mattelektionen, och efter några omgångar kortspel såg vi till att läraren fick sparken. Micke och Alexander hittade varandra, och blev kända som Infokomps egna Filip och Fredrik. Schizofreni och mytomani var på modet, och vid det här laget hade vi inte ens börjat läsa beteendekurserna som vi faktiskt var där för. Alla vi som trodde att en tjejklass skulle funka utmärkt blev rejält motbevisade, intrigerna spreds både på internet genom hysteriskt bloggande, och i klassrummen.

Det var också året då vi in i det sista hoppades att Stefan innerst inne var en trevlig människa, och att hans arrogans bara var jargong. Han försvann vid slutet av året, men inte utan att ha lämnat efter sig ett saftigt avslutningsprov och ett hatbrev. Huruvida det var allvarligt menat eller inte diskuteras än idag. Alla stackars spanskelever underkuvades av Susana och hennes fruktade diktatorskap. Hon fick gott sällskap av Monika som bjöd på stenhårda spinningpass, och ett gym som tydligen var tänkt som gympasal. Om vi inte fick nog av Monika under idrotten, så kunde vi skatta oss lyckliga åt att det var hon som höll i den estetiska verksamheten på skolan. Tydligen var hon dramapedagog, något vi inte märkte av överdrivet mycket där vi satt och ritade träd och byggde kartongslott utan att prata med varandra. Skolans försök att ge även oss samelever ett kulturellt kapital avslutades med ett mer eller mindre kaosartat projektarbete.

Sist men inte minst förgylldes skolans korridorer av en klämkäck, 40-årig kvinna med hundöron, luddiga magtröjor och lila byxor, som skar upp där de inte borde och för länge sedan hade passerat sitt bästföredatum. Vår kära rektor höll den julen ett avslutningstal där hon försökte sig på avancerade metaforer, vilket slutade i en halvdan jämförelse mellan eleverna och raggsockor. Tydligen har alla, även vi, skridskor inom oss… Eller något liknande.