Dom som en gång varit Infokompisar ångar runt ute på Livet. Och här på Glädjens ängar hörs skrattet och ropen från vännerna. Infokompisarna svärmar över dom och beger sig emot Verkligheten ihop om en förändring, och sen vänder dom tvärt och far upp till hjärtat av kärlek och vänskap. Runt, tillbaka, in igen och bort. Nu, nu, nu är det dags.
***
Leta inte efter Livet, den söker dig när du behöver den.
***
Leta inte efter Livet, den söker dig när du behöver den.
6 kommentarer:
Alltså. Hur fin saga som helst, och jag vet att jag inte är ensam om min åsikt. Jag har mina misstankar om vem som skrivit den,men jag vill ändå veta! ^^
Jag tycker den var ganska dålig. Världen är inte så jävla vacker som vissa små blomsterbarn väljer att tro. Det finns faktiskt krig.
Micke, nu tycker jag att du inte har läst ordentligt.. Eftersom Verkligheten inte är en vacker plats, att Infokompisarna begav sig dit igen med hopp om en förändring. När de såg att Verkligheten var fortfarande smam svarta plats begav de sig tillbaka tillsina vänner där kärleken fanns.
Ja, det har du rätt i.. Jag är bara lite avundsjuk på att det inte är jag som har kommit på den briljanta idén att skriva en slags novell i sju delar. Väldigt bra story, du mystiske skribent.
Orginalhistorian är skriven av Marie Birde och Konrad Milton!
Jag misstänker att Cissis misstankar är ganska lika de misstankar jag har och misstänker att andra också delar med oss.. Men samtidigt är det ganska trevligt och lite spännande att inte veta vem som döljer sig bakom den anonyma poeten..
Skicka en kommentar