Igår var det kvällen med ett stort F

För min del började den hos Pia där jag mötte en Oliver i kjol, och det var bara början av hans mer femininare sida. Efter att alla hade gjort sig så franska som de kunde begav vi oss till tunnelbanan. Där bemöts vi av många skratt och förvirringar, en del småpojkar ville sjunka under rälset. Oliver sitter ensam vid ett fyrasäte, han sträcker ut bena på sätet mittemot sätter handen innanför kjolen och hävdar:
- Jag måste bara vika den.

Det blir ett stopp för kinderäggköpande och cigaretter. När vi strosar längs Tegnérgatan mötts vi av ännu mer roande blickar, mest från män som satt på pubar. Lite längre fram på gatan satt några lärare och trivdes i sommarsolen. En viss Arild var nära att spricka när han såg aldrig, medan en Daniel yttrade sig om att det inte var konstigt att Oliver gjorde en sådan sak.

Middagen var mysig där vi fick lära oss vett och etikett av våra förra mentor Daniel. Mikael blev nöjd över den nyfunna visdomen. Jag var mest bara förvirrad över alla dessa gafflar och knivar. Jag måste öva mig innan jag får fredspriset. Sebastian satt vid bordet bredvid Daniel, titt som tätt vände de sig till varandra, skruvade på mustascherna och sa några obegripliga ord på franska. Det hölls tal från Mats och Lena. Mats tal var riktade åt männen, och visdomsord på vägen.

Middagen var slut och lärarna började bege sig medan andra kom in.